Fjäll, skidor och självinsikt.

Posted by Sofia Andersson on

Mitt sunda förnuft har stängt ner. Totalt, det är ta mig tusan helt puts väck! Istället för att inse att min kropp faktiskt inte funkar som den brukar göra, så blir jag vrång, sur och tvär när jag känner att jag inte kan ta ut mig på samma sätt som jag annars kan. Jag kan inte sluta jämföra mig med andras prestationer och kan inte förstå varför min tränade sambo ska kunna ta det där längdskidpåret och inte jag? Jag är så glad och tacksam för att jag är en utav dem kvinnorna som faktiskt kan gå igenom en graviditet utan några större besvär, men jag har någonstans ÄNDÅ svårt att förstå, och faktiskt på riktigt ta in, vad som händer med kroppen. Inte förrns nu när dessa 9 månader snart är över så har jag börjat inse vad som har skett och fortfarande sker i min kropp. Hur kan det vara så svårt att ta in undrar jag ibland?

Idre Fjäll

Men någonstans lyssnar jag ändå på min kropp när jag står i Idres vackra vinterlandskap och väger mellan hemgång och en liten kortare längdskidrunda, och även om jag mest av allt vill vända och gå tillbaks till stugan för att jag är så sjukt förbannad för att jag känner att min kropp faktiskt inte skulle orka med den där 9 km slingan, så jag tar en snabbrunda i spåret som är 2,5 km och precis som jag någonstans visste, längst bak i huvudet, så känns mitt hjärta lite lättare efteråt och jag är glad att jag istället för att följa min tjuriga sida valde den glada (som har lärt sig hur belöning efter träning känns). Heja mig, ett steg längre ifrån mitt tjurigare jag!

Att gå tillbaks och reflektera över sina reaktioner i olika sammanhang är SÅ lärorikt men ack så jobbigt. Ofta önskar jag att jag hade tagit mig lite mer tid för eftertanke i stundens hetta, bara 80 sekunders betänketid innan jag rabblar upp ett allt för snabbt svar eller reagerar på något. Det får bli min läxa tills på söndag, 80 sekunder, andas och tänka! Jag återkommer med visat resultat… (det kommer bli galet svårt!!)

Jag har längtat så länge efter att få åka upp till Idre, att få träna på min längdskidåkning, att få en massa ljusterapi av snön och få hänga i underställskläder hela dagarna, inte stressa någon stans utan låta livet glida på i sin egen lunk. Det är precis vad  vi har gjort dem här dagarna, nästa år får den lilla hänga med, då har jag haft min mammaledighet och har förhoppningsvis något roligt projekt på gång. En liten liten boll har satts i rullning i mina tankar (igen), jag skulle ju så gärna vilja köra någon längdskidtävling, utmana kroppen och se vad jag kan åstadkomma. Undrar om det ska vara nästa års målsättning? Funderar på om jag  ska lägga upp en liten träningsplan tillsammans med en kompis… mm det här ska jag fundera vidare på! Förresten är så impad av alla våra svenska grymma skidtjejer som är med i OS just nu, hur cola är inte dem!?

Bästa med Idre var lugnet och tystnaden det är allt för sällan jag omger mig helt av tystnad… och att jag kanske börjat inse att det växer en annan människa i mig och att kroppen inte alltid kan göra som jag vill, men att jag älskar den ändå! <3

0 comments

Leave a comment