Förlorar man sin identitet när man blir mamma?

Posted by Sofia Andersson on

Dem här senaste dagarna har faktiskt inte varit dem mest upplysta i mitt liv.

Känslor av förväntan blandas av känslor  som att vara uttråkad, trötthet och en ommotivation som inte riktigt är behändig. Nu när jag har all tid i världen, nu när jag kan göra precis vad jag vill så är det som att luften bara dragits ur mig. I två dagar har jag bara legat på soffan och inte gjort någonting. Dem säger att det är bra, att jag behöver återhämta mig för att vara redo för vad som komma skall, men jag vet inte. Jag är så van vid att ha någonting att göra, att vara uppe i varv, börja dagen tidigt för att avsluta den sent. Jag älskar att ha det så, jag gillar att testa nya saker och att känna att jag lär mig någonting nytt.

Men nu, nu är jag helt slut, tydligen att vara ledig från jobbet för med sig att jag tagit ledigt från allt annat också. Men det är ju bra… eller ? Vi har i alla fall lagt upp en plan för när bebisen bestämmer sig för att komma ut, det är jag bra på, planer.

Vi har kommit fram till att jag måste få komma iväg själv och få min egen tid x antal gånger i veckan (träning själv), för att jag ska orka som mamma, partner och vän. Problemet är ju bara att jag anar att det inte riktigt går att planera, vi har ju ingen aning om vad för barn det är som kommer ut. Har det kolik ? Kommer amningen att funka ? Kommer jag få en förlossningsdepression ? Det är kanske också ovissheten som gör att min handlingsförmåga har sjunkit ner till 0:an, jag kan bara uttrycka och ha en öppen dialog med min partner om hur vi vill att det ska vara, men situationen kommer ju egentligen styras av personen som kommer ut. Eller så säger alla andra att det är, jag kanske ska sluta lyssna på alla andra och bara bestämma mig själv? (KOM UT UNGE!!)

Folk som ler (nästan medlidande) när jag berättar om mina planer och tankar kring vad jag ska göra och åstadkomma under min mammaledighet, men uttrycker att ” vänta du bara med att planera.. du kommer bara vilja vara med barnet, tiden kommer gå så fort ” osv. osv. Men måste det vara så? Måste hela mitt liv kretsa kring mitt barn? Jag kan inte svara för hur vårat liv kommer att se ut med barn än, jag kan bara skapa mig en vision och målbild och jobba för att nå dit. Sen kanske den förändras på vägen och utvecklas till någonting annat, men det får jag ta då. Huvudsaken är att jag inte glömmer bort vem jag är, jag är mer än bara en mamma! Jag är mig, jag är mina drömmar och mål och jag kommer att kämpa för att inte glömma bort mig själv i föräldrar bubblan. Åter igen är jag så otroligt tacksam över att jag har en blivande man, vänner och familj som förstår just det här. Som kommer att hjälpa mig när jag behöver hitta tillbaks till mig när och om jag skulle behöva det.

Så idag ska jag gå och simma! Jag har hela morgonen återkallat känslan efter att jag är färdig med träningen, hur mår jag då ? Hur får det mig att känna ? Hur är min energinivå och glädje? När jag är utan motivation så försöker jag alltid att gå tillbaks till känslan som det jag ska göra skapar efteråt. Efter träningen så försöker jag stanna upp och fånga känslan så att jag kan återkalla den vid just såna här dagar. Det är då jag behöver den som mest. Nu har jag haft 2 dagars paus från livet, nu får det gå vidare och jag ska simma ! <3

 

 

0 comments

Leave a comment